s. v. părinte, tată.
adj., s.m. (reg.) 1. (adj.) cărunt; bătrân. 2. (înv.) tată.
s.m. – (Arg.) Tată. Țig. puro, puri „bătrîn” (Vasiliu, GS, VII, 124; Juilland 172). – Der. purie, s.f. (Arg., mamă).